Vi är igång ovanligt sent den här natten, så sent att ljusförstärkare är enda möjligheten att överhuvudtaget flyga maskinen. Start från Bulverket med vår eskort bestående av tre Whispers och mörkerflyg- ning ut i skärgården med eskorten snurrande över våra huvuden. Helikoptern zick-zackar mellan öarna så nära vattenytan som piloten vågar och kontakten med HMS Kronan sköts med de nya supersmå sändarna som sänder med den nya polariserade fm-tek- niken. Sändare och mottagare synkas och ljudvågorna polariseras i bestämda vinklar för att omöjliggöra avlyssning. Hysch-hysch från början till slut när vi nu äntligen ska få mönstra på flottans flaggskepp, den högteknologiska ubåten HMS Kronan.

Så stannar helikoptern upp och övergår till hovring strax över vat- tenytan, vi vinschas ner till en kobbe på några meters diameter och vår pilot gör tummen upp, girar nittio grader norr och zick-zackar bort från oss. Planen däremot sveper förbi då och då medan kobbensakta reser sig ur vattnet.

Vi är ombord på Kronan som legat precis under ytan och väntat. Vi sitter på toppen av något som likt ett isberg dolt det mesta av sin existens under ytan. Marinens hemligaste maskin, ubåten H.M.S Kronan. En oväntat stor ubåt, betydligt större än de ubåtar marinen såg som framtiden precis innan millenieskiftet. En ubåt med en mycket märklig beväpning konstruerad av den officiellt nedlagda svenska krigsindustrin.

Som så mycket annat av det som används i det här kriget så är den här maskinen byggd för att kunna agera utan upptäckt, stelthteknik i ytläge, kapslade hydojetaggregat för framdrivning, ljuddämpat skrov i komposit och ett vapensystem med tysta flyttorpeder som främsta beväpning kompletterade med målsökande torpeder, luft- värnsrobotar och kryssningsrobotar.